Annons
Annons

Köpenhamn


 

copenhagen

Jag och Ateleten flydde flyttkaoset igår och åkte till Köpenhamn för mattbrowsing med mera. Denna vecka är totalt surrealistisk. Ett sammelsurium av flyttlådor, ikea-besök och takeawaymiddagar (med vin – behöver vardagslyx mer än någonsin). Om två veckor flyttar vi in i vår nya lägenhet i Stockholm, och nu hoppas jag att vi äntligen blir lite mer bofasta.

Annons

Sedan vi flyttade hem från Tokyo för fyra år sedan har vi bott i inte mindre än 3 lägenheter + att jag haft 3 olika andrahandsettor i Stockholm. De senaste åren har varit ett ständigt flängande mellan Malmö, Stockholm och Köpenhamn. Jag håller knappt själv reda på turerna.

I korta drag:
Vi flyttade hem från Tokyo och jag började någon månad senare jobba i Stockholm. C hade sitt jobb i Lund. Vi hade sagt upp våra lägenheter när vi flyttade till Japan, så vi fick en företagslägenhet genom hans jobb i Malmö i väntan på något eget. Samtidigt hyrde jag ett etta på Söder som jag bodde i 1-2 nätter i veckan. Tanken var att flytta till Stockholm, men det blev inte så av olika aneedningar. Så genom kontakter (mammas frisör!) fick vi en hyreslägenhet i Malmö. Jag fortsatte veckopendla till Stockholm i 1,5 år innan allt blev för meckigt. I samma veva fick jag kontrakt med en reklambyrå i Köpenhamn, och vi bestämde oss för att bo ett tag i Malmö medan jag jobbade i Köpenhamn och C i teknikmeckat Lund. En femma blev ledig i vårt hus, och vi lyckades deala oss till den. Världens mest underbara sekelskiftesvåning på 140 kvm som jag verkligen våndas för att lämna imorgon…

Ändå släppte vi inte riktigt Stockholmstanken. Jag älskade att jobba i Köpenhamn, men mitt sammanhang är ändå i Stockholm. Det är där jag har mitt nätverk och där tidningarna jag jobbar för finns. Det var lite av ett liv i limbo där vi aldrig spikade upp några tavlor för ”vi skulle säkert ändå snart flytta”. Jag hade fortfarande en del jobb i Stockholm och kände mig otillräcklig vad jag än gjorde. Pusslande, flängde och försökte vara på alla ställen samtidigt. Jag var som människan i Volvo-reklamen med ett ben på varje lastbil som kör åt olika håll. Sen slog jag i taket och 2013 blev på många sätt en enda lång prövning. Så då spikade vi upp de där tavlorna och sa att nu kallar vi det här vårt hem ett tag. Det går inte att alltid vara på väg. Särskilt inte med en liten kiddo.

Sen i somras var det dags igen. Då var det faktiskt på tapeten att C skulle börja jobba i Japan igen. Men någonting skavde. Tokyo kommer alltid vara i mitt hjärta, men jag vet ärligt inte om det skulle vara bra för oss här och nu. Allt är annorlunda nu. Med Vera, med ELLE, med våra familjer.

Anyhows, det blev aldrig av. Men det var nog meningen, för bara någon månad senare landade en pusselbit som möjliggjorde att vi nu kan bli stockholmare på fulltid. Inget mer pendlande! Ingen mer daglig känsla av att missa tusen tåg! Inga mer konflikter om vems jobb som ska bestämma var vi ska bo! Åh vad jag har längtat att samla hela livet på ett ställe.

Men en sak jag kommer sakna är Köpenhamn. Jag har inte kvar min kontorsplats där, men vi åker dit flera gånger i månaden. Malmöborna är sjukt lyckligt lottade som har världens grymmaste stad (förutom Tokyo!) en halvtimmes tågresa bort. Och som kan bo i urtjusiga lägenheter utan att ruinera sig, samtidigt som man tjänar pengar i Danmark. Mycket hett tips!

Så igår åkte vi över. Kollade lite möbler och mattor på HAY. Spontanshoppade vårkappa på Won Hundred och klänning på Ganni för pengar jag inte har. Käkade lunch på 42 Raw (C är besatt av deras mackor). Handlade dansk rålakrits på hälsokosten. Hade hygge innan vi åkte hem till lådlandskapet igen.

Nu är det packning hela dagen. Puh!

copenhagen2

Dela
Dela
 

Annons
Annons
Annons


Laddar